Vingrau, i järnsängar

Vingrau, gamla kyrkogården. I järnsängar för den långa vilan.

Lapardelle-Puilaurens, fragment av dåtid

Lapardelle-Puilaurens, ett örnnäste, ett av Cathar-slotten i pärlbandet längs den gamla gränsen mellan Languedoc och Roussillon, ett fragment av en dåtid. När tramontane-stormen viner är det omöjligt att gå upp dit, i lugnt väder är det möjligt för inga pilar skjuts, ingen försvarar. 

Stenarna andas ordlöst. Jag säger inget, bara betraktar. 

Vingrau, stolarnas stol

De första stolarna väntar 

Vingrau Stolarnas stol, medelhavsmodellen med mjuk sits i flätad bast. De första möblerna blev två väl använda stolar från loppmarknaden. De har sin okända historia. Vi öppnar upp och vänder dem mot platanens vindprassel utanför. Sitter sen som folk har gjort under hundratals år, med ett glas vin, en korvbit och oliv. Och häromdagen fick jag veta att precis här, i bergen bakom, kom Hannibal tågande med sina elefanter, från Spanien på väg mot Rom. Nu händer inget särskilt. Inte just nu.

Urljud av vind och vatten

Platser som jag återkommer till, det finns ett par stycken. Klippor med sol och vind i ansiktet och som, när jag blundar, tar plats inom mig, med urljuden av vind och vatten. Och växer till något mycket större. Som man kan förtränga, tveka om, ana eller ta till sig och ha insikt om. Sen, med energin mot ryggen går jag därifrån, min kyrka på klippan.

Stockholm, kvinna i röd bärstol får ett äpple

Stockholm, jag har ingen berättelse som får dig att säga aha, då förstår jag, och sen gå vidare. Det finns bara en bild.

Hela bärstolen och att kvinnan bärs fortsätter i bildens utanförområde. Den vita yta som ditt inre målar. Också berättelsen, om du söker en sådan, finns bortom bilden, i din fantasi.

Om du nu inte fanns med på samma gata just då och vet mer än jag vet. Men säg inget, jag vill ha kvar bilden som konst och som fantasiresa!

Korsör, att föra hundar

Korsör, Stannar framför en skylt och tycker danska är ett roligt språk.

Kigali, som en stoppad film

Kigali, Ibland hittar man något i en bild, en del eller detalj. Man beskär och formar på så vis en ny bild från den första. Jag tycker om berättelser, och därför bilder som vill berätta något. Men det är inte alltid jag ser berättelsen, bara vet att den finns där. Gåtfullt, som en fryst filmscen.