Stockholm, idag på cykeln hemåt. Eftermiddag drygt halv fem och jag stannar för att ta en bild. Det här är min vanliga väg till och från jobbet. Jag ser samma hus, samma gator och säkert nästan samma människor varje dag, men utan att verkligen se dem. Jag noterar att de finns, utan att betrakta dem, tänker inte på färger eller hur fönster och dörrar ser ut.
Ibland på sommaren tar jag mig till turisttäta platser i Stockholm för att själv leka turist ett tag. Och det blir som att se genom nya glasögon.
Samma sak nu när jag stannar cykeln och plockar fram kameran – jag ser skönheten, märkvärdigheten, i dessa fina hus i Gamla Stan och den frusna vattenspegeln framför. Kära kamera, gamla vän, du hjälper mig verkligen att se och att upptäcka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar