Lac Retba, saltare än salt

Lac Rose, en bit in i landet från Dakar och så en bit norrut, 800 meter från havet ligger Lac Retba, eller Lac Rose. Den rosa sjön. Just idag dag är det inte så, den speglar mest himlens blå. En historisk avsnörpning från havet genom att sanddynerna växer. Den är tio gånger saltare än Döda Havet. Folk lever på saltet som de skrapar upp från sjöbottnen, fyller båtarna. Kvinnorna går ner till stranden, fyller korgarna och bär upp på huvudet. Fram och tillbaks, tungt jobb, solen bränner, saltvattnet fräter. Ett levebröd, femtio kilo ger 1000 CFA netto. Det är 15 kr, dagsförtjänsten kan bli uppemot 75 kr. 

Dakar, en plats för bön

Dakar, utanför Le Méridien, konferenshotellet. När du behöver finns det alltid en plats för bön.

Dakar, medan tiden går

Dakar, ibland får man anstränga sig för att se bilden i det man ser. Det invanda runt omkring betraktar man inte, det bara finns där. På en ny plats stiger det märkvärdiga fram. Det saknas sammanhang och logik. På taket sitter en man som om han väntar. Nedanför vandrar en annan man i uniform, fram och tillbaks. Bredvid manen på taket står en vinsch med ett tjockt rep. I andra änden av repet en hink på en sandhög.

Det blir, i mitt främmande huvud, en märkvärdig installation. Där en vakt har järnkoll på en hink och en man sitter yogalikt försjunken på ett tak. Medan tiden går och vinschen står.

Stockholm, protest mot för mycket natur?

Stockholm, maj månad är hysterisk. Hägg, syren, fläder, kastanjer och blickar man neråt är varenda tuva som en jättebukett. Naturdofterna är droger, man blir som berusad. Dessutom mer jobb att göra än annars på året, och mer man vill hinna med. Folk blir som galna kvigor vid de numera högtidliga Kosläppen. Många känner nog igen sig.

I ett skyltfönster, just när jag rundat hörnan med ett blommande körsbärsträd som är så vackert att kamerahanden liksom förlamas, just då ser jag ett blygsamt skyltfönster med en bukett lampförsedda plasttulpaner. En lågmäld protest mot den tid som nu är?