Västervik, Jag återbesöker staden där jag levde som ung. Går på gator som väcker minnen till liv. Hittar huset där jag hyrde ett vindsrum. Det övergivna tryckeriet som blev min ateljé under några år. Bakgården där det ligger är nu uteservering. Och huset är prydligt inklätt i rödbrun träpanel med svarta knutar. Då var det gulaktigt med spruckna, putsade väggar.
Barndomstiden, ungdomstiden och vuxentiden. Nu är jag mer än vuxen och alla hus i den lilla staden är målade i klara, heltäckande färger: gula, blå, gröna och rosa. Människor mår bättre, är friskare och har mer pengar. Det är bra.
Ändå blir jag glad över det enda huset som inte kvävts av plastfärg, utan fortfarande andas sin historia. Som berättar något.
Barn gillar saker som ger sjuss åt fantasin, ibland mer än perfekta leksaker. Jag känner barnet inom mig och det känns bra.
