Korsör, att föra hundar

Korsör, Stannar framför en skylt och tycker danska är ett roligt språk.

Kigali, som en stoppad film

Kigali, Ibland hittar man något i en bild, en del eller detalj. Man beskär och formar på så vis en ny bild från den första. Jag tycker om berättelser, och därför bilder som vill berätta något. Men det är inte alltid jag ser berättelsen, bara vet att den finns där. Gåtfullt, som en fryst filmscen.

Krakow, rullande skönhet

Krakow, förra sommaren, frihandskonsten erövrar industridesignen? Eller åtminstone en roligare resa!

Globalt, ta på dig masken nu!

Globalt, Vilka förväntningar har läraren på mitt beteende? Och hur ska jag visa att jag uppskattar lärarens sätt och person så att jag själv upplevs, inte som inställsam, men som duktig och ambitiös?

Det här är ett spel som ständigt pågår i varje klassrum. Det är ofrånkomligt. Det är som att läraren skapar en mask framför varje elevansikte: Slarv-Fia, Flit-Lisa, Dum-Gösta…

I e-lärande, distansstudier, slipper man mycket av dessa orättvisor. Fokus läggs på vad den studerande faktiskt presterar. Lärandet kommer i centrum, inte kroppsspråket och rösten.

Bilden gjorde jag för femton år sen. Den är fortfarande giltig – skola är för många ett statiskt fenomen.

Kigali, konsten att vara elegant

Kigali, Rwanda, Alla dessa ting som berättar vem jag är, och hur jag blir den mest elegante mannen. Tack nu vet jag!

Kigali, skriva utan att veta

National Community Work och alla är ute och jobbar?

Kigali, Rwanda, Staden ligger öde fastän det är förmiddag. Allt är stängt. Denis, taxikillen, har berättat att det är National Community Work idag. En dag i månaden ska alla, kvartersvis eller i byar, göra ett gemensamt arbete för landet. Det kan vara att städa upp en gata, renovera en skolbyggnad eller plantera träd. Men var är alla som nu är ute och jobbar?

Rwanda fyller mig med frågor. För drygt femton år sedan högg grannar igen ihjäl varann med machetes, och två miljoner människor är borta. Orsakerna är oklara, men historien med tidigare belgisk kolonisering och fransk inblandning anses ha byggt upp konstlade motsättningar mellan de två folken Hutu och Tutsi. Traumat måste vara helt ofattbart.

Ändå, i Kigali ses bara lågmäld vänlighet. Jag tittar noga men ser inga spänningar, inga elakheter.

Antagligen kan allt förklaras och förstås. Historien är komplex. Jag vet att jag kan för lite, och att antagligen alla idag är ute och jobbar för det gemensamma. Och det är bara jag som inte ser.