Stockholm, Varje vår samma sak. Ur den bruna jorden ploppar en massa blommor fram. Häpen och förundrad går jag runt och tittar. Ibland utan kamera. Men ser som en kamera, komponerar, skär ut, betraktar. Låter det sedda sjunka in. Eller går in i det sedda. Och just i sådana ögonblick stannar tiden, blir ögonblick bortom tid, ett slags evigheter. Det här är vårlök, min favorit.
Krakow, beauty on the road
15 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar