Hardangervidda, ute och inne

Hardangervidda, Norge, Mil efter mil, ödsligt, storslaget och öppet. Efter en dags färd genom högplatån, genomblåst och med fartljuden kvar i öronen reser jag tältet, kryper in och lägger mig på rygg. Litet, avskärmat, skyddat.

Kanske är det kontrasten ute/inne som gör att jag älskar att ligga så här på rygg, lyssna på naturljud utifrån och titta på tältdukens ljusskiftningar och rörelser i kvällsvinden. Och kanske för att det är så här vi legat under årtusenden, på marken, mitt ute i naturen. När mörkret fallit. Det känns bra.