Stockholm, en pumpa bland ljusen

Stockholm, Högalidskyrkan, här kan man få varm buljong och köpa ljus. I urnlunden har människor ställt sina ljus tätt tillsammans, som om de vill värma varann. Men det finns en katt bland hermelinerna. Någon har kompletterat med en Halloween-pumpa. Två traditioner som möts. Ett komplicerat möte för katolska kyrkan rapporterar DN:

–Halloween har underströmmar av ockultism och är absolut antikristligt, säger katolska kyrkans Joan Maria Canals, expert på kyrkliga riter.

Men här får pumpan stå i fred bland ljusen, och det verkar inte störa någon.

Kanske som en hälsning till någon i en urna som gillade Halloween.

Lieuran-Cabrières, de nästan eviga husen

Lieuran-Cabrières, många hus har jag målat av. Dessa väggar, lite senare på kvällen, runt nio sommartid, när solen gått ner bakom någonstans. Dessa väggar. De får en inre lyskraft, varmt gula, mot ockra, och framför ligger luften tät av timjan och rosmarin. Cikadorna i träden därborta raspar outtröttligt på. Och det är som om luften får ett slags fuktighet som är alldeles torr.

De där husen står kvar som de nästan alltid stått. Ett fönster har murats igen eller tagits upp, annars ändras nästan inget. Ibland är det skönt att mäta sin egen existens mot sådant som inte förändras. Istället för barnen som så snabbt växer upp, föräldrarna som kroknar och dör. Årstiderna. Allt som påminner om den puls man ingår i. Och jag får väl sluta med att säga 'carpe diem!' även idag.

Stockholm, inne i ateljén

Stockholm, eftersom regnet fortfarande prickar allt som morgondagg och eftersom kvällen bjudits en timme tidigare från och med igår tänder jag lampan i ateljén. Hej, det var längesen! Och börjar plocka i hyllan med oramade målningar på papper. Titta, den här har jag glömt. Fokuserar in i delar av bilden, fotograferar av en detalj. Lägger ut på bloggen. Så kan det gå.

Stockholm, höst, färger och Photoshop

Stockholm, grått, duggregn och ett mörker som sveper in i slutet av eftermiddagen. Och detta är bara början. Men naturens gula, röda och bruna färger håller kameran igång. Som så ofta blir bilderna inte alls lika storslagna som motivet, mer ett stöd för minnet, ett sätt att väcka upplevelsen.

Med Photoshop-filtret 'torr pensel' plockar jag bort lite av detaljerna och stärker upp kontrasterna. Den övre bilden är justerad, den undre är originalet. Utskriven blev den ganska bra. Men som sagt motivet är bäst, så carpe diem, en vecka till finns det kvar!

Stockholm, stort och litet

Stockholm, man slås av motsatser, lättviktigt betydelsefullt, stort litet. Många som levt tillräckligt många decennier tycker att det viktiga i livet är små, vardagliga händelser och möten. Eller icke-händelser. Att det stora ligger i det lilla. Som att himlen väljer att spegla sig i vattenpölen istället för i havet.

Tikitere, hett vattenfall på Blog Action Day

Tikitere, Hell's Gate, Nya Zeeland, letar efter en idé för att skriva om klimatförändringen som är temat för dagens globala Blog Action Day. En bild dyker upp i minnet. Det var några år sedan.

Det här är världens mäktigaste hetvattensfall, 80 grader varmt. Runt omkring små pölar och dammar med bubblande hetvatten, luften mättad av svavel.

Det är naturligt, ett geothermiskt område med ständiga jordskalv. Det har inget med klimatförändringen att göra, så bilden är helt ologisk. Men så här är det ibland, man letar efter en skrividé och så dyker en bild upp i huvudet.

Vill du läsa vad jag skrev idag på annan plats om det jag skulle skriva om, så läs här!

På landet, kokkaffe, löv och morötter

På landet, är nere i helgen, hälsar på sommarstugan. Det går bra, pratar vänligt med den på håll, trappan, vrider om nyckeln. Inga möss som skuttar undan, ingen misslukt som skvallrar om en kvarglömd soppåse, nej, allt ser bra ut. Men kallt, mycket kallt. Riggar björkved från Statoil (vågar inte berätta för grannen med oändliga vedtravar), tänder i öppna spisen. Fönster upp, luft in. Räfsar löv, ännu mera löv. Kokar kaffe ute på trangia-köket. En granne kommer förbi, fikar. Pekar på fyra tallar och sen på två björkar som borde fällas. Telefonledningar ivägen, staket ivägen, hus ivägen. Det blir precisionsjobb. Kanske i vinter. Fikar lite mer, räfsar lite mer. Och sen faller blicken på det oansenliga trädgårdslandet och den täta tuvan med ihopskrämda morötter. Små, mycket små. Mini kallas dom.

Stockholm, urbant lugn

Stockholm, Högt upp i hus nummer två tillbringar jag mina dagar. Sveriges mest urbana kvarter. Alldeles intill, vid den stora trafikrondellen runt glasskulpturen, finns soffor och ljungplanteringar. Där sitter folk i godan ro med lunchmackan och slickar i sig solreflexer. Avkoppling!

Stockholm, vi blir som löv

Stockholm, Går min vanliga walking runt den vackra, kulliga, halvvilda Långholmen efter jobbet. Tänker på stugan, tomten med staket, det privata. I motsats till parken, det allmänna. Illusionen om ägande, en illusion som jag inte vill vara utan. Men som är kort som ett bloss.

Löven faller snyggt idag, lite lojt, förstrött. Lägger sig bekvämt om varandra på den allmänna marken och blir snart en del av något större.