Helt nära, en kall dag igen. Det lilla dekorerade djuret skakar och huttrar. Den store mannen väntar lugnt och stilla på att djuret ska sätta sig ner och göra vad det ska. Men det gör det inte. Jag blir stående en stund, på något sätt häpen. Går sedan därifrån med en ödmjuk känsla av att ha upplevt något viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar