Landsbygden, grannen får tulpaner och jag får kaffe

Landsbygden, sätter mig i bilen, det är morgon, solen står lågt och bländar i gliporna mellan stadens husfasader. Rullar ut över bron, det blir 70, det blir 90 och 110. Susar fram på asfaltsremsan allt längre bort. Här och var en avfart och en samling betonghus tryckta mot varann, däremellan skog, slänter, en och annan sjö med grå våris. Efter drygt 20 mil en smal och krokig väg, det blir 80 och snart 70. 

En kvart senare ut ur bilen och blir stående still omgiven av en häpnadsväckande tystnad. Solen blinkar mot mig genom björkgrenar, hej, hej. Allt annat är stillhet. Sommarstugan ligger som hopfallen i vinterdvala och det knakar i golvplanken. Iskallt. Grannen nere i backen får tulpaner och jag får kaffe. 

Dom bor här året runt. Det blir lite långsamt. De tre husen runtomkring står tomma hela vintern. Svensk landsbygd är enslig. Handlarn, skolan, bussen. Nätverket är sårbart. Fritidspolitiker, landsbygdsföretagare och idésprutor ute i skogen. Enstaka personer gör skillnad.

Efter en timme åter mot stan. Grannen skakar på huvudet. Väl hemma läser jag i en fritids- och landsbygdspolitikers blogg, varsågod det är gratis!